Och med "här" menar jag förstås VALENCIA! Jag har fortfarande lite svårt att verkligen förstå att jag är här nu. Igår lyfte det första planet från Arlanda till Schiphol i Amsterdam, där jag nervöst väntade på min väska som, 20 min efter den utsatta tiden, äntligen kom åkandes på bagagebandet. Sedan var jag ju tvungen att checka in väskan på nytt, vilket jag äntligen kunde göra efter att ha galopperat genom hela den überstora avgångsterminalen (man är ju smart och hamnar i helt fel ände från början...) Efter säkerhetskontrollen pustade jag ut, innan jag läste på skärmen framför mig att det skulle ta 7 min att gå till min gate. Men jag hade faktiskt lite marginal, hann till och med att köpa en halvtråkig tonfisksandwich, som dock smakade ljuvligt efter att knappt ha fått i mig något på hela dagen. Med ca 30 min försening lyfte planet äntligen mot Valencia, och timmarna innan jag skulle få träffa värdfamiljen blev färre och färre. När vi landade så tänkte jag att "woho, om kanske 10 min får jag krama om min spanska familj!". En timme, försenat bagage och en massa trötta resenärer senare så såg jag min lilla bebis aka blåa resväska komma rullandes emot mig. Hjärtat dundrade på i bröstkorgen när jag begav mig mot utgången, och där stod hela familjen som hade fått vänta extra länge på lilla mig och mitt bagage. Det kändes bra redan från början. Efter kramar och de obligatoriska kindpussarna (Hur gör man? Mvh stel svensk) åkte vi förbi palmer och apelsinträd påvägen hem. Vi gick ut för att kolla på metrostationen där jag bor, och jag lämnade jackan i bilen för det var liksom en svensk sommarkväll ute. "Fryser du inte?" frågar värdpappan. "No tienes frío?" Och den frusna nordeuropén bara skrattar och tänker att detta är Sverige i juni. 

 

Imorse behövde jag gå upp 7.30 (buhu) för att hinna ta metron till språkskolan där jag skulle göra ett spanskatest. Jag lyckades till slut fylla på mitt metrokort med hjälp av en kvinna som nog märkte att jag var lite förvirrad. Sedan satte jag mig på rätt metro och åkte till språkskolan, som ligger i samma område som universitetet och flera andra skolor. Efter många om och men, då min google maps lurade mig och jag kom 30 min försent, kunde jag göra testet och hamna i samma grupp som min gymnasiekompis tillika aupairkollega Daniela <3 Direkt efter testet var det lektion, och det var mycket skratt och en rolig lärare så det känns kul! När skolan var slut åkte jag och Daniela till Calle Colón, som är typ som Drottninggatan i Stockholm fast mycket större och med bilar och bussar och hästar... You name it ;) Jag såg mååånga fina byggnader och roliga affärer som jag ska gå in i när jag inte är lika överväldigad av allting hehe. Efter att ha käkat mackor för 1€ (med chips som tillbehör, så rolig grej?) sa vi "hasta pronto" och jag åkte hem och åt lite mer mat och väntade nervöst på att barnen skulle komma hem. Det var ju första "jobbdagen" idag. Min "arbetsplats" är lekrummet, så vi gick dit och det dröjde inte länge förän vi lekte järnet och skrattade tillsammans. En sån himla fin första dag med dem. Barnen var väldigt blyga igår när jag kom, men idag hade vi jätteroligt! Jag fick fleeera kramar av lilltjejen till exempel <3 Sedan åt vi middag kl 21, tidigt för att vara Spanien haha! Eller "Jaja" som spanjorerna skriver ;) Summan av kardemumman, så har jag haft en till största delen bra dag, förutom stressen imorse när jag inte hittade skolan.

 

Imorgon är planen att leka med barnen på kvällen förstås, men innan dess ska jag sova ut, göra mig en spansk frukost (macka och yoghurt, oj vad spanskt) och träffa en österrikisk au pair i stan för att äta lunch. Det blir trevligt! Nu blev detta inlägg väääldigt långt, men det är skönt att skriva av sig allt man tänker på! Buenas noches amigos och vi hörs snart!